vi möttes första gången på den där lilla krogen i den lilla byn
Där ditt behandlingshem ligger
Jag försökte att få kontakt men du va lite svår
Redan då, långt där inne sa mina tankar och samvetet
-Honom ska du försöka med Emelie
Jag åkte hem, du fanns fortfarande med mej
Andra gången vi sågs va på ett möte inne i \"stor\" stan
Där, precis där satt du. Med din vita puma jacka
Jag spelade lite oskyldig, gick dit och satte mej, bakom dej
Försökte få kontakt genom att lägga min arm lite försiktigt på din stol
När du väl lutade dej bakåt och jag fick känna dej emot min arm så blev jag alldeles varm i kroppen
Du lutade dej framåt ganska så snabbt igen
Gjorde jag något fel?
Min bästa väninna lyckades få tag på ditt nummer åt mej
Tredje gången vi sågs va samma dag, på kvällen
Jag va 13 år igen, vågade inte kolla dej i ögonen, jag pratade knappt, jag blev blyg helt enkelt
Vi sågs igen dagen efter, vi var själva
Jag verkade så himla självsäker men egentligen så va jag livrädd
Vi satt i soffan hemma hos mej, jag satt i ena hörnet och du i det andra, ungefär
Jag va så fruktansvärt feg, blev rädd för mej själv, jag brukar ju aldrig vara rädd att ta de där pinsama steget att föra mej närmare
Men jag kände redan där. Honom lär jag vara rädd om
Vet inte riktigt vad jag vill få fram utav de här.
Men idag sitter jag hemma, vid köksbordet och hör hur min hund smaskar på ett hundben
Och han, Jim, är fortfarande på behandling. Vi får inte ses. Vi får inte höras. Vi får inte messa.
Vi han bara träffas i ca 3 veckor innan den här regeln kom in. Men jag känner att de här är rätt. Det va då 2 månader kvar tills han skulle vara klar, nu är de 3 veckor. Jag valde alltså att vänta på honom. Jag vill ge det här en chans.
För i hjärtat känns de som om jag kommer slippa leta..
... efter den rätta, för jag har nu funnit den...
Och jag vet att jag har Jim med mej på min resa även fast han inte finns vid min sida..
Äkta??
Tack för mej...