Jag simmar i ett hav av lögner,
men armarna krampar.

Lögnerna är mjuka, utan grund.
Precis som vatten.

Så det spelar ingen roll
vart jag än sätter mina fötter.

De bara faller, rycker till och plötsligt
ligger man där i sängen.

Kallsvettig och skrämd.

Dödad i drömmen.

Plågad i livet.

Av lögnen.