Det känns som att så mycket
bra har hänt att jag behöver gråta.
Men jag kan inte.
Det finns så mycket att gråta över,
men det går ändå inte.

Du vet den känslan då allt går för bra.
För bra för att vara sant.

Så känner jag nu.

Sliten mellan lycka och olycka.
Vetande att ju bättre allt går, desto hårdare faller man.

Det finns inget perfekt liv.
Något måste gå fel, och jag bara väntar på att det ska ske.