Jag & mina öron, troligtvis även någon mer.
Vi skulle gå på konsert. En fin konsert - en minnesvärd konsert. Något jag och mina öron skulle tänka tillbaka på, tio år senare. Något jag skulle skryta om för dom som inte var där. Nej, inte skryta. Bara tala om hur otroligt bra det var, hur otroligt mycket jag skulle kunna betala för att så se den en gång till.

Det blev ingen konsert. Istället satt jag och funderade(rullade mina orangemålade tummar): \"undra vad jag gjort nu, om det funnits biljetter nog\", om människorna i detta blågula sverige inte hade varit så fasansfullt skygga. Så otroligt folkskygga, att dom inte ens klarar av att boka en plats i konsertlokalen, intill någon annans plats.
Jo, för det var därför jag nu inte har något att skryta om(förlåt, jag menade, prata om, skryta skall man icke göra). Det är därför jag inte kommer ha något att minnas tillbaka till om tio år - för att folk är så djävulskt skygga.
Så ovilliga att komunicera, att över huvud taget ens se, på så kallade \"främlingar\". Att dem inte ens kan boka en biljett intill en annan bokad plats. Utan måste ha en stols mellanrum.

Ströplatser fanns det, visst. En-och-en platser med ett tiotal meter mellan varann. Men jag antog, att jag inte skulle sjunga med, applådera som en galning, eller minnas det som tio år, om jag suttit där själv i mina tygskor på en plaststol.
Så jag valde att inte gå. Jag valde att missa något stort.

Jag valde att vara folkskygg