En kall vind,
och sex klockslag senare
bryter sig himlen loss
och faller isär,
och ljudet av glassplitter
får bli min melodi.

När någon går
genom vita salar
så sterila.
Med ljudet av kallt stål
mot kaklat golv,
blöder jag tårar.

I mörkrets värld
är alla välkomna,
till Himmelen
kommer endast få.
Fryser du än?

Genom sista korridoren,
genom sista andetaget,
glider Döden iväg
och lämnar kvar
något som kämpat
ett helt liv,
för att få dö.

Förlåt herr Lieman,
men du är sen.
Jag vred om din klocka
när du sov,
för att änglarna skulle hinna först.