Du gjorde mig till kung.
Jag blev placerad på ett schackbräde,
som du kallade livet.
Ett liv i svart och vitt,
där saker man gör inte går att ångra.

Jag är dömd att ta ett steg i taget,
att alltid få vänta till sist,
att få se nära och kära lämna mig,
en efter en.

Du tog min drottning ifrån mig,
tidigt i mitt liv.
Henne som jag alltid lutat mig mot.
Den enda pjäsen på mitt bräde,
som jag kunnat kalla min mor.

Jag är ensam kvar nu,
för det finns ingen kvinna
jag kan se upp till längre.
Ingen kan ge mig den närhet,
som jag, och varje kung behöver
för att orka kämpa.

Utan mamma, min drottning,
är jag Kung Ingenting.