Var än regnet dansar ner,
blir det inte blötare.
För oavsett storlek på vattendroppe
faller tårarna tyngst.

När dina ord når mina trumhinnor,
tänder de en gnista inom mig.
Min själ sprängs,
och tårarna blir till is.

Nu står jag här,
fastfrusen och ensam.
Okapabell att ta mig loss.
Tiden går, och hjärtat slår.

Kan inte någon,
bara ta min hand
och leda mig över isen.
Led mig ifrån mitt hav av tårar.
Bryt mig loss ur mitt isfängelse.
Visa mig vad kärlek är.

DÅ kan jag tina och bli varm.
Jag döper dig till Våren,
och mina glädjetårar ska forsa fram.

Varma tårar av kärlek,
ska åter smälta samman min själ,
och göra mig fri.
Fri, och kär.