Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den stilla glöden

Den senaste tiden har min spegelbild förändrats
Till det bättre

Min personlighet ha växt och hjärtat blivit starkare
Men inte hårdare

Jag såg mig själv genom dina ögon och förändrades
Du ska inte se mig så

Det finns saker jag håller så högt
Att det smärtar mig
Det finns de jag älskar så djupt
Att jag knappt klarar bära det
Det finns saker jag är så rädd om
Att paniken att förlora det kväver mig

Det händer att jag faller ner i mörkret
Och min själ drunknar i tårar
Det har skett att det bildas sprickor
I kristallsfären som omger mig
Sprickorna bildas innifrån...
Jag går ofta vilse
I djupen inom mig
Och jag irrar nästan hela tiden omkring
Förblindad av diset som omger det jag känner

Jag har ofta lagt märke till
Att styrkan som håller mig uppe
Inte är min egen
Och att hoppet som för mig vidare
Mer än ofta är ditt
Nu när du inte kan bära mig längre
Finner jag en kraft i mitt djupaste
Att ställa mig på mina ben, och plocka upp dig

Inget har genomsyrat mig mer
Än du
Min själ har påverkats av dig
Mitt hjärta har påverkats av dig
Och när din styrka vacklar
Växer min som stöd för dig
När ditt hopp brinner ut
Slår mitt ut i lågor
När ditt hjärta svalnar
Sätts mitt i brand
Tills dess balansen finns
Och vi tillsammans glöder en stilla glöd
Som aldrig dör




Fri vers av Skjofn
Läst 265 gånger
Publicerad 2007-12-09 22:29



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Skjofn