Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tomheten vilar i mitt inre.

Tomheten vilar i mitt inre.
Desperationen lyser i mina ögon.
Mina fingrar längtar efter hud.
Mina läppar begär en kropp att få kyssa.

I mitt inre vilar tomheten.
Ta mig nu min sköna, ta mig.
Mitt hjärta vill fyllas av ömhet.
Mina armar kräver en kropp att få hålla om.

Tomheten vilar i mitt inre.
Förtrolla mig, få mig att må bra.
Min hud trånar efter din värme.
Min värld behöver din skönhet.
Rädda mig.
Fyll mig.
Älska mig.




Fri vers av Adnilos
Läst 399 gånger
Publicerad 2005-05-14 16:16



Bookmark and Share


    Sara Se
Vackert skrivet.
Jag håller med om att när man känner sådär vill man gärna ha någon som fyller ut tomheten, någon som kommer som en riddare på sin vita springare och räddar en. Fast ibland kanske den enda möjligheten att bli fri är att leta reda på nyckeln och rädda sig själv.
2005-07-22
  > Nästa text
< Föregående

Adnilos
Adnilos