Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

när jag lägger mej intill på golvet och försöker brås på hans blick



jag tänker att han är en sån
som aldrig behövt en vildvinters längtan
när jag lägger mej intill på golvet
och försöker brås på hans blick
berättar att jag drömde
att han var en fågel fångad i ett köpcentrum
att jag vill ha den fågeln
men allra helst
vara den
han skrattar
säger att den flyger för mycket
och jag
att det inte var det sorgligaste jag hört
han frågar sej ofta
vad man gör av mörkret här
och jag
vad man gör av min kärlek
som är ett barns hyttande näve
fylld av leriga tussilagoknoppar
utan en vildvinters längtan




Fri vers av Elin Lindkvinna
Läst 454 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-12-10 12:49



Bookmark and Share


  Mikael Lövkvist
Din poesi berör mig. Här, ett samtal. Jag blir rörd. Det är vackert, och det är så mänkligt. Ja, jag tror det är det som jag uppskattar mest med dina dikter: det ger mig en inblick i hur en spontan människas värld kan låta sig höras. Ungefär.
2007-12-15
  > Nästa text
< Föregående

Elin Lindkvinna
Elin Lindkvinna