Daggdropparna i gräset,
de smälter samman med mina fötter
och deltar i vandringen
Genom gläntan

Och solen kastar sitt
trolska ljus,
trädens siluetter blir till skuggor
som kastas i den nyupptinade ån

Och jag vet,
att skogen lever
Med alla dessa grönskande blad
och fågeln som avtecknar sig
i björken

Strålande,
betraktar jag min glänta

Bländad,
av gudomligheten,

Och förundrad,
över det som breder ut sig
under mina nakna fötter

Och jag vet,
att hur vackert än fågeln sjunger,
Så kan den inte se
det som jag ser