Det låg en bok på
min barndomsgunga
Men när jag satte mig,
flög de solblekta bladen
iväg

Med sommarfötter i takt med vinden
gungades jag
Eken knarrade i
sekelsång,
kodan stelnade till fläktens
drill
och ögonlocken tyngdes av
lufttryckets sötma

Jag föll ner till gräsets friskhet,
berusad av den lycka som jag
trodde att jag ägde

Och i min blindhet,
grep mina fingertoppar tag om
gräsfläckade pappersdokument

Formade läppar ljudade
”Närma dig, ge mig kunskap
Låt mig dricka ur ditt verks lärdom,
lär mig att urskilja mörker i svärtan”

Jag kravlade mig upp på gungan,
plötsligt medveten om hur förblindad jag var
Och när jag insåg det,
kände jag boken i mitt knä