Jag har stannat kvar
i fosterhinnorna

insnärjd!

isolerad i de tunna skikt
som omger mig

på gränsen till panik
redan i graviditetens
slutliga ......

öppningsskedet
torrt som ökensand!

utdriven i dödens snara

Navelsträngen
som i egentlig mening
befrämjar liv band mig fast
alldeles för länge

okuvligt stark syntes jag vara
när banden lossna
av barnmorskors rena
varsamma händer

hade inte min mor
hindrat i sitt eget behov

hade den första friheten
hållit sitt löfte.