Hon var ute och gick.
En sval men stjärnklar natt.
Hon var ledsen. Ensam.
Plötsligt hör hon musik.
De ljuvligaste, mjukaste pianotoner.
Melodie efter melodie.
Sorligare och sorligare.
Tyst. Natten blev åter lika tyst.
Flickan tittade ner på sin händer.
Som om det vore hennes fingrar,
som slutat spela.
Minnet plågade henne.
Tårarna brände.
Harmlös och sårad, föll hon ihop.
Ensam där på trotoaren.
Gråtandes.