Några tankar om en förlorad far. En underbar människa som inte fick chansen att fortsätta sprida ljus.
6 jävla år
Sex år har passerat
Sen din kropp inte orkade mer
Efter en lång kamp
Som du var dömd att förlora
Du finns inte längre hos oss
Eller, kanske gör du det
Inte fysiskt
Men på något sätt
Tänker tillbaka
På allt som har varit
Din sista tid
Din sista fajt
Hur man på nära håll
Kunde följa din väg
Mot det bittra slutet
Utan några redskap att dig hjälpa
Hur man vaknade
Mitt i natten
Hörandes dina ångestatacker
Din rädsla för det som skulle komma
Hur man satt bredvid dig
Du försökte säga något
Du försökte igen och igen
Men din kropp orkade inte
Jag såg hur du gav upp
Försökte dölja det
Men det gick inte
Höll ut in i det sista
Minns samtalet att det var dags
Minns hur jag tog din puls
Minns det sista andetaget
Minns hur pulsen plötsligt var borta
Allt var slut
Ett oerhört tomrum
Som aldrig kan fyllas
Aldrig någonsin
Sex år har passerat
Och det går inte en dag
Utan att jag tänker på dig
Utan att jag saknar dig
Vila i frid