Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

en doft av vattenmynta


dessa speglingar
vid vattnets enslighet

stilla vatten, stilla
är ensam inför det jag ser

blott en månstråle, jag bleknar
vid minnet av hennes ord

ditt sorgsna hårsvall strömmar
genom natten, sträcker vattnet
till sin vidd

stilla vatten, stilla

ingen diagnos, ingen förklaring
kan häva denna verklighet

vattnet är ett öde
vid stranden är jag
inte sedd





copyright © Ari Eskelinen 2005




Fri vers av arie
Läst 847 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-05-16 21:44



Bookmark and Share

  stannar kvar
En starkt vemodig känsla präglar den här dikten. Tycker mycket om sättet du använder dina ord att raden "stilla vatten, stilla" först kommer i ett stycke sedan ensam ger den en central roll som resten av texten faller ut ifrån. Det mittersta stycket är det vackraste i dikten och ger antydningar om så mycket mer än dess korta meningar. En väldigt inspirerande dikt med ordvändningar som känns i huden. Jag skulle vilja påstå att det här är den bästa av dina dikter hittils. Fortsätt så.
2005-05-18

  leopardia
så förtrollande vackert... enslighet blev här ett mkt vackert ord...
2005-05-17

  Pica pica
En mycket vacker och vemodig dikt rakt igenom...men slutet berör på ett alldeles särskilt sätt. Fastnade också för orden "...sträcker vatten...", en mycket tydlig bild - en känsla som känns igen. Tack!
2005-05-17

  Cattis Rönn
härligt målande bild av vattnet och speglingar...njutbart till max!!
2005-05-16

  Myself
förtrollande ord,John Bauer(heter han så)stämning.jag vill dit.
2005-05-16
  > Nästa text
< Föregående

arie
arie