Skriande fyller vår längtan
evigheten mellan våra själar
med öronbedövande tystnad
- kanske är det panik…

Till varje pris försöker vi proppa tomheten i våra liv
full med tröstkonsumtionens kärlekssubstitut
bedövande droger – ”instant happyness”, gyckel,
tingeltangel och förkvävande elände – nu på DVD!

Detta vet vi alla om, ändå sväljer vi den skiten,
fast vi vet – att betet gillrats för att - om möjligt,
krama ut en eller annan krona till ur din tomma dröm
och längtans vilsna sorg...

Dina konton ska dreneras på din sista slant
hur liten den än blev för din slit och möda
den ersättningen du fått
för tiden av ditt liv som kugge i systemet...

Vad har vi då att välja på?
är en vanlig fråga...
och svaret flackar som vår blick
då vi inget svar kan finna.

Vi gömmer oss och hukar
Vi glömmer och vi blundar
för allt vi vet är fel,
känner oss för små för att göra något annat.

- Vi har ju demokrati! hörs någon ropa
som vore det en livboj
att kastas till den drunknande
i marknadsflodens strida räntevirvlar

Allt har sitt pris, så även extrapris
det har ”dom” vi valt bestämt.
- Vi har inget gjort och kan väl inget göra!
bara jobba, se och klaga...

Men att någonting är fel vi anar
när så många blir så sjuka
när lånen för vår konsumtion
kostar mer än vad vi tjänar

Vi borde ta vårt ansvar – säger någon annan,
men vad kan vi trötta göra mer än mumla
uppgivet tuggar vi våra chipps
häver ner en bira till eller tar vårt lyckopiller.

Vi suckar åter, men skakar rusigt av oss våra sorger
övermodigt skrålar vi
skrota det vi kallar demokrati
häng dom som valts att sköta våran välfärd...

Men skit i de,,,
låt det packet löpa
det går år helvete ändå, så varför gnälla
– vi får väl jobba på och vara snälla...