Som en vägg, du står där.

Orörlig och stark.

Med en mitten av kall känsla, och en obehaglig stark front.

Alla våra händer, skall dig få röra.
Men aldrig beröra.

Ditt hjärta är instängt, eller har du inget hjärta?

Jag ser dig aldrig gråta, kan du någonsin förlåta?

Har du inga känslor, ingen vrede, lycka, eller sorg?
Har du aldrig skoj?

Du står där, som en vägg, och löper dagarna ut.

Ingen av vi dödliga, skulle kunna stå ut.

Jag vill så gärna ta din hand, och trycka den ömt.

Ge dig kärlek och beröring fast ditt ordförråd är tömt.

Du kan dock aldrig mer se åt en vilsen själs håll, du kan nog aldrig mer, hålla kontroll.
På vad som egentligen händer.

Jag har aldrig sett dig le, aldrig sett dig skratta.
Jag har aldrig hört dig prata.
Du är grå och stel och har inget i din blick som visar till liv.

Är du pojken, vars hjärta är ertappat?