Fan vad det svider, när jag kan tyda hur du lider.

Vet inte hur känslan skall förklaras, kanske som en plåga?

För när du sitter där, fast bakom stängslet som gör att du inte är fri.

Då gör det ont.

Det gör ont att veta att tiden går, och det är en stor lögn att tiden
läker alla sår. För ditt sår är fortfarande öppet.

Allt är melodier, sånger som flyter fram. Allas liv, är melodier.

Allt, är en melodi.

Jag älskar dig och tycker synd om dig, är inte meningen, men kan inte låta bli. Vill se dig kunna gå, men tacksam är jag ändå.

För att du finns och du är frisk förutom ditt förblödande sår, och jag är tacksam varje dag du bra mår.

Men kan inget säga, du kanske tar till mig utan mitt vetande, men jag älskar när du är glad och lycklig, för då blir jag det också.

Jag är ledsen att jag inte klarar av att vara stark när du inte är det, men det är bara för att jag mår som du mår.

För jag älskar dig mer än vad någon annan kan göra. Men oftast är jag bara bäst på att förstöra. Fastän det inte är min mening.

Vill bara att du skall veta att du är min ängel. För du har säkert vingar som ingen ser…