Dina ord känns som stel och hård géle, som att svälja asfalt..

Att sväva på en vitsippa ovanför molnen…

Men också som att dras ner i en avgrund.

Det är inte dina ord som betynger.

Det är din röst, ditt tonfall.

Dina läppar som formas.

Det känns tomt, kallt… det känns ensamt, livlöst…

dött.