Jag har öppnat mina armar, välkomnat dig till något välprytt och enkelt.

Men du går hellre den svåra vägen med törnar som river dig.

Men kom du, till mig, gå den enkla vägen. Håll min hand.

Du behöver inte visa att du är en man,
ge upp och gå istället den enkla vägen.

Du behöver mig. Negligera mig inte!

Se åt mitt håll och kom med mig. Varför lyssnar du inte?

Varför är du så motsträvig och svag?

Kom, har jag sagt, och jag skall åter säga det igen.

Varför vill du kämpa i ett helvete som ändå sedan löper ut i ett svart hav fyllt med svarta hemligheter, svek och lögner?

Kom och förgyll min vardag.

Det är inte rofyllt att ligga här och dricka vin och äta gott,
när jag inte vet, hur du någonsin mått.

Mått inför ditt öde, att lämna denna värld.
Men jag mådde bra, och gav mig själv ett välbehag.

Slut bara dina ögon, så skall jag hjälpa dig bort.

Du behöver inte sova länge,
innan du vaknar i en tid som sedan visar sig vara oändlig.