Det är sen december och jag vill gå.
Timmarna cirklar sakta runt mig medans dagen drar förbi.
Minusgrader, kyla och ett hopp om en utopi.
Miss Kristineberg är förvirrad, men jag hoppas i min fantasi.
Ljusen lyser upp Stockholm i nattens dunkel när jag går där bland
gatorna jag trivs bäst.
Och Svea ängel är under isen, hennes käraste har flytt till paradiset,
men han kommer ju snart igen, så håll ut, för livet är inte slut.

Himlen väntar runt hörnet bara vi håller om varann.
Jag fruktar inte längre, varför göra nåt jag inte kan?
Dina svar passar inte mina frågor just nu.
Men du vet ju sanningen, allt är du.
Se mina ögon, dom säger krossa mitt hjärta om du vill.
Men se bakom min fasad, den vill mer än lite till.

Mina sorger sprider ut sig där jag går, ord som sagts,
drömmar som har satt sina spår.
Det enda jag vill är att du ska känna mig, på alla sätt som går.
För jag vill dig väl.
Herr punkare har funnit punken igen, han gör comeback på sina minnens scen.
Han blir nog kvar där, om han vågar ta sista steget.
men gör han det? den som lever får se.

Hur är det med Svart poet? Ligger han i sitt hål än?
Nej, han har funnit en sorts lycka, men resten kommer sen,
gärna om man får tro hans drömmar.
Kärlekskicken är nödvändig nu, kicken har han redan,
men kärleken när kommer den?
Bara miss Kristineberg lär sig känna mig, så kan den komma redan i år.
Svart poet skrattar men han fäller samtidigt sin välkända tår.
Sen december är här, men vi klarar nog den med.