Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En psalm för dom som varken tror på himmel eller jord

Du går nu sakta hem som ett sönderslaget skämt -
med tårar ner för din kind som aldrig tycks ta slut.
Visst kan världen kännas så falsk, eller hur? eller hur?
Men låt aldrig hoppet stoppa dig min vän -
men jag har känt dig för länge för att vi ska kunna bli nåt mera sen.
Men du finns alltid kvar inom mig, förlåt mig, förlåt mig.

Min vän sen alltid, ser du att jag är svag?
Är du fortfarande samma person, samma människa som jag?
Det är längesen vi sågs sen sist.
Längtar du också efter en gammal vän som du har mist?
Det gör jag, jag saknar våra starka band.
Men en äkta vänskap bleknar väl aldrig? kanske bara ibland.

Men här går jag som en dålig trubadur.
Bara en underlig, mörk figur -
och jag kan inte låta allt va -
för ingenting är som det ska, inget är som det ska.

Våren är på väg och allting känns lättare.
Allting har blivit ljusare, du är en helt ny väg -
och jag längtar tills jag får känna dig igen.
Det känns som om allt va så längesen.
Jag går sönder när du inte är här.
Mitt hjärta bara skriker, mitt hjärta går isär.

Men här går jag som en mörk poet -
Och varför jag gråter är det bara jag som vet.
Och jag kan inte låta allt va -
För ingenting är som det ska, inget är som det ska.

Det här är en sång för dom som varken tror på himmel eller jord.
En sång för oss som har slutat tro att tro.
Men jag går här i samma spår igen -
utan att känna, utan att längta hem.
Jag saknar den lugna spänningen -
så kom hit, kom hit, igen, igen, igen.
Det här är för dom som varken tror på himmel eller jord.




Fri vers av Emil Idre
Läst 341 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-03-04 20:20



Bookmark and Share


  peter markurth
bra
2009-03-04
  > Nästa text
< Föregående

Emil Idre
Emil Idre