Du tror inte att jag hörde när orden strömmade genom kanalen.
Känslorna strömmade som ur en tyfon.
Gråtandes och förlåtandes viskade du i telefonen för att sedan lägga på.
Du vet hur jag är, jag är inte sån.

Du skickade brev i flera månader och hetsade dina ord.
Jag känner mig som något dåligt för dig.
Med orden som talade ett språk, en anti-realism som i dina brev.
Jag är inte sån, jag har svårt att tro.

Lika svart som poeternas natt.
Lika svart är förlåtelsen.
När dina ögon möter mina,
När du säger att du inte vill ha det så här -
så vet jag - att jag inte är en av dom.
Jag är inte en av dig.

När jag går gatorna fram bland skraporna så tänker jag ett ensamhetens spår.
Jag undrar om det kommer en vår.
Som en frälsning som skall komma från ovan så väntar mitt hjärta på ett svar.
Jag vet hur det blir, jag är ingen sån, jag är ingen sån.

Lika svart som poeternas natt.
Lika svart är förlåtelsen.
När dina ögon möter mina,
När du säger att du inte vill ha det så här -
så vet jag - att jag inte är en av dom.
Jag är inte en av dig.