Vet inte om det var tänkt så här

att vi inte skulle ses mer

efter att vi sagt ett hejdå

som blev det sista vi sa till varann.

Trodde inte att det skulle vara det sista

vi såg av varann tills jag satt vid din kista

och försökte hålla mig från allt.

Låt tiden gå, den står i alla fall aldrig stilla,

nu längtar jag efter det varma, lilla, 

när allting nu känns så kallt.

Ett annat slut, en tanke som försvann,

orden som ingen kan hitta igen.

Har kvar brev med din handstil, vårdar dem,

för nu får jag aldrig några fler.