Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

och vi hejdade oss, stående på övergivna stigar

 

och vi hejdade oss

saktade ner på våra steg

blev till sist stående på barndomens stigar

 

men kunde inte förstå

hur dessa övergivna ängar

som när vi lekfullt tog ut våra svängar

          tycktes så oändligt utbredda

kunde vara så små

 

och minnena väcktes gradvis

beledsagade av vänsterhandens ackompanjemang

till dåtida Abba-låtar

 

och revoltörerna i oss ljusnade

i en tillvaro som ännu var mycket storslagen

och förunderlig

 

kanske någon gång mer

i denna bortglömda värld

en eskapad

 

© Birgitta Wäppling, 26 december 2007

 




Fri vers av © Birgitta Wäppling VIP
Läst 1069 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2007-12-29 11:24



Bookmark and Share


    JJ VIP
Din dikt är vacker och tillbaka blickande känns det som, den är fint skriven och den förmedlar ungdomens skimmer väl på något sätt... Jag kan dock inte säga att jag känner igen mig i den, men det kan ju inte dikten hjälpa! Mvh. JJ.
2008-01-03

    Maria Malm
Dessa barndomens stigar..det är gott att få trampa dem ibland..återupptäcka och se med andra ögon..
2007-12-30

  Michaela Dutius
Så oerhört fint beskrivet....detta att vandra på barndomsstigarna och upptäcka att allt är sig lika- bara så mycket mindre.
2007-12-29

    sunnanvind
Visst är det märkligt hur allt tedde sig då...större, mera spännande på nå\'t sätt...texten får en att minnas! Väl fångat Birgitta!
2007-12-29
  > Nästa text
< Föregående

© Birgitta Wäppling VIP