två-åringen i mig stampar
med foten i golvet
skriker i högan sky
skrynklar mitt högröda
ansikte och kniper sen
ihop munnen till ett streck

mycket bestämt
tar jag tag i mitt liv som
det ser ut just nu
klär på mig mina tankar
visserligen bakåfram
men det är mina tankar!

stoppar mina små fötter
i fel sko av umbäranden
vänsterfot i högersko
men jag kan i alla fall gå
titta - jag kan ju!

mössan glider ner i ögonen
gör så jag slipper se mer
av de problem jag ändå
inte kan göra nåt åt
spelar ingen roll!

jackan av alla känslor inom
mig krånglar, tårarna
sprutar av min ilska
men jag kan själv
jag ger inte upp - aldrig!