Och det var där bland alla ord
Som vi gjorde ‘underbar’ betydelselöst
Våra hjärtan slog
Men dom slog för hårt
Dom slog ner oss
Och det är i lägen som det här
När jag går sönder
Faller i bitar för varje sekund
Som jag saknar dina rosenkyssar
Och det är nu
Just precis jävla nu
Som jag skulle behöva höra din röst
Dina söta små ord formade ur din söta mun
Men ingenting hörs

Under tiden vi slarvar bort oss själva
Ger vi för mycket av vad vi har kvar
Liver ger upp oss lite för mycket
Just då
Du och jag finns inte längre
Det fanns kanske aldrig?
Vi betedde oss som överklass
Som om vi b e t y d d e någonting
Fast jag vet
Vi dolde bara dom småsmå såren
Dom som skulle komma fram sen
Och förstöra det som inte fanns

Och jag var din älskling
För en natt
Då tid och rum inte hade någon betydelse
Fanns bara duochjag
Inget vi
Bara duochjag
Men jag tror du gjorde ett misstag
Du ångrar dig nog lite
Hur kan man vara så dum?
Men vi är bara barn älskade
Inte menade till någonting
‘Man lär sig av sina misstag’
(gör man verkligen det?)

Ja lite fel är det
Säg mig;
Hur kan man vara så dum?