Jag vrider och vänder mig bland minnen
som borde ha slutat existera med vår tystnad
och du har trollat in dina blickar bland mina nätter
trots att vi delade på våra drömmar för längesen

du vrider ditt silkeslena hår emot min panna
utan att egentligen vara medveten om det själv
och kanske har det aldrig handlat om kärlek
för jag har nog aldrig åtråt dig som nu

tusentals av förkastade meningar rör om
bland mina ständigt förvirrade tankar om liv
och jag vet inte vad det här handlar om egentligen
men du lämnade ett större avtryck än jag trott

och det spelar egentligen ingen roll längre
hur många gånger du förklarar att saker och ting
aldrig kommer att förändras till det bättre
samtidigt som du lockas av min längtan

för jag vet att du sparat delarna vi kastade bort
och du suktar motstridigt efter våra drömmar
vartenda gång jag vänt ryggen till för att gå
även om du aldrig skulle erkänna det själv