det är som snäckskal ritade med blyerts
på dina läppar
och när du ler
så visar du dina ditmålade tänder
andetag köpta ur mina lungor
som revs sönder i frustration
lagar världen som plåster
för att den inte ska gå i bitar
när alla bara skriker och blundar
för sanningen

och hur ska man veta om någon egentligen
älskar en
det kanske bara handlar om trygghet
och varma famnar
att ha någons axel att gråta mot
när världen skär en i hjärtat

änglavänner kan när som helst
breda ut sina vingar
och kasta sig ut mot världen
flygandes härifrån med ljusa bilder
av hur nära det var att månen
ramlade ner och alla stjärnfall slutade att falla

havet dränker glasflickors trasiga leenden
och silvertårarna
vilka lämnar spår efter sig i solen
som snart kommer att slockna
på den ljusblåa himlen
där änglar ler sockersött