och jag bad dig aldrig
att slå mig hårdare
jag tror aldrig jag riktigt
gav dig chanserna
att se mig
som jag egentligen är

och utebliven information
blev bara lögner i fel händer
(där dom sårar mest)


det var aldrig vi
nästan inte duochjag
vi ljög
och vi ljuger





men nånstans
säger min kropp stopp
den har liksom gett upp nu
känns det som

nånstans har
mitt hjärta slutat slå
riktigt sådär hårt
som det brukade göra

nånstans har
det lilla
som jag hade en gång
tappats bort och förintats

och jag är inte så säker på att jag vill leka mer




om jag får fråga
varför gjorde allt
så förbannat
jävla ont?