jag tror inte att jag ljuger
när jag säger att
jag har två stora passioner i livet.

två passioner som det hade varit svårt att
klara sig utan
och ibland går det till och med
så långt så att jag undrar
om det inte är allt jag behöver?

men det är innan jag tänker efter ordentligt
och inser att
vafan hade jag varit utan
alla mänskor omkring mig?

jag hade varit en musikberoende, ensam skrivkramspmänska.




men det är jag kanske ändå?