En visa vill jag sjunga

fast den blir ej så lång

ur djupet av min tunga

det steg en ljubelsång

För jag skall träffa vännen min

som är så god och mild

men utav alla räknas

som våldsam och så vild

Men för mig är han den bäste

som uppå jorden finns

Han har ej så flott näste

och han går ej i jeans

men det finns andra saker

som en kvinna tycker om

då han räcker handen

och viskar här sitt kom

Då börjar hjärtat smälta

det är ju ej av bly

och ingen kan väl hjälpa

att han inte är så ny

För alla måste åldras

och det vet ju en och var

som uppå jorden trampat

många tusende dar

Nu slutar jag min visa

den bliver alltför lång

Den må alla prisa

som läser den nån gång,

att nu så har jag kommit

uti säker hamn

det är ändå så skönt få att slumra in

uti sin älsklings famn

© Susanne Strömstedt