..Du kanske kommer ihåg när du var mindre och såg din första skräckfilm?
Inte en tvekan om att det nästan var så läskigt spännande att du kissade på dig i de nyinköpta jeansen från JC.

..Du har väl inte glömt pirret du fick i magen när du var på väg att gå över järnvägen och bommarna helt plötsligt börjar hissas ned?

..Första riktiga kyssen på sommarlovet efter 5:an när fjärilarna i magen fick sitt namn?

Spännande...

..När du frågade chans på Bettan via en av dina kompisar och stod där borta i hörnet förväntansfull, i hopp om att hon skulle svara ja?

..När du skulle gå hem själv en kolsvart natt och kollade bakom dig var 4:e sekund om det möjligtvis var någon läskig person som förföljde dig?

Spännande...

Du sitter och skrapar din trisslott vid köksbordet i hopp om att vinna miljoner, när det senare visar sig att du inte vann något, x10...?

Alla ögonblick är spännande första gången.
Det gäller att ta vara på dessa, för nästa gång är det inte spännande längre.

Nu för tiden vet man precis vad som kommer att hända i skräckfilmen.
Nu vet man också att tåget inte kommer förrän bommarna är helt nere.
Chansen är borta och våldtäktsmän gömmer sig inte bakom lyktstolpar.
\"Plötsligt händer det\" men inte ofta.

Vart är spänningen?

Nu lämnar jag cykeln olåst utanför affären.
Jag blundar när jag går ned för trappor.
Skiter i trisslotter och HarryBoy.
Ser början och slutet av filmerna.
Läser bara bokens baksida.
Kastar speglar i golvet och väntar på 7års olycka.

Men inte blir mitt liv mer spännande för det?!

Det mesta är bara spännande första gången.
..Så ni spänningssökare...
Det kanske räcker med att man bara lever 1 gång?