Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

verkligheten i vitögat

vad har du gjort av ditt liv?
jo, jag har suttit på facebook,
bilddagboken och lunarstorm
jag har klarat alla levlar på mitt data och/eller tvspel
och jag har druckit tjogvis i en bar och på hemmafest,
för att sedan hamna ätandes pommes frites på max hamburgerrestaurang vid klockan tre

jag har haft betygshets och pluggat helgerna ur mig,
supit bort varannan,
läst alla de där böckerna alla de som de säger att man ska läsa
flera klassiker, och några till om barndomsminnen
jag har också sett alla de där filmerna som du pratar om och TV3 visar mest hela tiden, från american pie till gudfadern och sagan om ringen, och sådandär filmer som bara jag och två till har hört talas om
jag har lyssnat på alla skrivor som de säger är värda att lyssna på,
fast jag vet inte om det någonsin
gav mig särskilt mycket

jag har skrivit bort min ångest, jag har tagit skydd i någons, allas famn och glömt världen i samma stund som jag tog steget över tröskeln

för säg vem behöver knark när verklighetsflykten finns överallt?

Jag har slitit som ett djur för att minska kassakön och dryga ut mitt livs-och studiebidrag, som jag har sparat livet ut till det där, mitt riktiga, fullständigt galna och luxösa liv,skulle börja. jag har kysst, jag har kramat, jag har tränat bort min ensamhet och gråa vardag och nu står jag här
på ålderns höst
och jag kan konstatera
att jag inte har levat en sekund

eller jo, det var den där morgonen då allt låg stilla, med dagg i gräset, egentligen varken varmt eller kallt
och mina nakna fötter först på klipporna och sen
med tårna sprattlandes, skriandes, stundom njutandes
i de kluckande mörka vattnet.
en kyss som inte var en flykt utan som sprängmedel,
eller en kosekvens av det
och de där lekarna om somrarna
eller var det också kanske
en form, sin form
av verklighetsflykt?

och jag skulle önska att vi inte behövde fly så mycket, längre, mera,
att vi visste mer om hölass kanske eller himelen och molnen, månen
men vi är kanske en generation inkopplad i datorn
och utkopplad från gemmenskap, lekar och tidiga mornar, sena kvällar utan pengar eller sprit som vacker och helt legitim ursäkt
till att inte tillbringa min natt med dyr sprit och billiga pommes frites
tillslut funderar jag själv - nästan allvarligt - på att bli glasblåsare, trädgårdsmästare eller pyrotekniker
så att jag i alla fall kan skapa vardagsfyverkerier
om det någongång skulle behöva
lysa upp och sätta
våran verklighet i fokus
mer än nu

och vad ska jag göra nudå?
Sova? Äta? zappa mellan mina många kanaler med intelligensbefriad älskad underhållning om liv på andra planeter och tjocka dumma män i huvudrollen? ska jag ringa min pojkvän och prata långa vackra och dramatiska ord, be att få bli räddad tröstad och omsvept i en värld där vi kan stänga dörren emot resten?
Ska jag lyssna på en skiva som speglar hela min livsfrustration
eller ska jag kanske väcka någon med ett ivrigt SMS?
Kolla om krogen inte är tom än, om det finns någon tom stol, plats till mig?
Beställa en sista minuten-resa och helt random landa långt långt härifrån i en absurd solstol med tillhörande reseguide?

jag vill ju gå ut nu
och suga märgen ut ur livet
men hur i allsin dar
ska det gå till
- frågar jag mig -
när jag inte har en aning om vart jag ska börja
& du är status strax tillbaka på din MSN?




Fri vers av Orden flyger
Läst 307 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-01-07 23:42



Bookmark and Share


    pladask
oj, vad jag känner igen mig. det här temat har jag skrivit litervis om. och det är och förblir precis som du säger, att livet ligger lite längre bort än vi vanligtvis når. det är så lätt att bara nöja sig, när man har \"allt\" och integå ut och söka efter sånt som skulle få en att känna att man lever.
2008-01-14
  > Nästa text
< Föregående

Orden flyger
Orden flyger