Hur många ökenfärder
har jag inte gjort
till fots, kamel och åsna


sett solen gå ned
långt bort i horisonten
där jag sitter utanför
mitt läger


vaknat till morgnar
av fullständig tystnad
med morgonrodnaden
i varje korn av sand


andetagen på djupet tagna
och varje tanke omgiven
av en egen förklarad värld


men ökendrömmarnas land
finns inte längre kvar
och oron i mitt bröst är tryckande


därför skriver jag dessa ord
för en stunds respit
från plågsam ovisshetsväntan