Jag minns fösta gången jag såg henne. Jag stod i utkanten av träddungen som skilde skolgården och E4 åt. Det var vinter och ett lätt snöfall föll ner på mina munktröjsklädda axlar och mitt bara huvud. Jag hade egentligen tänkt gå och handla men mina ben hade fört mig hit som så många gånger förr.
Jag hade just tänkt gå då jag såg henne. Hon kom ut ur skolporten tillsammans med en annan flicka i samma ålder och för ett ögonblick tittade hon mot mig och jag såg rakt in i hennes bärnstensfärgade ögon. Sen var ögonblicket slut och hon vände sig skrattande om, sa något till sin vän och började gå mot centrum.

Jag vet allt om henne. Vilka tider hon är hemma, hennes farmors svåra sjukdom, och vilken schampo hon använder, hennes lakan luktar av det.
Nar jag var hemma hos henne för första gången hade jag spanat på henne en månad. Hennes farmor hade blivit akut dålig och hela familjen var hos henne på sjukhuset. Jag gick genom en bakdörr, som jag skulle upptäcka senare, alltid var öppen. Jag var inte där länge men jag fick med mig en bild på henne. Samma bild som senare skulle synas på så många ställen.

Peter Bergsköld
Orden lyste svarta på det vita brevet. Brevet som skulle tala om för mig att jag fått en ny tid hos dr. Karin Lundström leg. psykolog. Ett likadant brev som jag fått på regelbundna tider ända sen jag var 9 år och hade hamnat i fosterhem. Min diagnos var ”Schizoid personlighetsstörning med tendenser till våldsamhem, fara för sin familj och sin ofödda syster”. Jag kollade på brevet en gång till innan jag slängde det.

Jag var besatt av henne! Hon var det första jag tänkte på när jag vaknade och det sista jag såg innan för mina ögonlock när jag gick och la mig. Jag slutade äta och sova bara för att få vara nära henne. Jag brukade vänta utanför skolan när hon slutade bara för att se hon skrattande gå iväg med sina vänner. Och jag tänkte att en dag skulle jag våga prata med henne, se in i hennes bärnstensfärgade ögon och andas i takt med hennes hjärtslag.


Men ingen har frågat mig om första gången jag såg henne, ingen har frågat mig nått om henne. Inte ens frågan de frågat så många andra:

”När var sista gången du såg Matilda Bergsköld?”