I horisonten

precis bortom någonstans

det kom en dag,

kom som från ingenstans,

stannade en dag

en ljummen stillsam vind

Fylld av ambition

att smeka din mjuka kind

varm efter grå dag

inuti din frusna mänskliga boning

Närvaron blir till vingslag 

med livet

 som till försoning

   ©Susanne Strömstedt