Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I klädsam sorgedräkt

 

du kläder vår sorgsna nakenhet

i vilsamma ord

som passande och utan dröjsmål skyndar till

varje gång jag yppar minsta fras

om bittersvart förtvivlan

 

 

varför

 

varför får inte sorgen uttalas i lika starka ord

som när den tilltalar oss?

varför får den inte dansa tills den stupar

bearbetas mör

tills allt som återstår

är livet självt?

 

© Birgitta Wäppling, 19 januari 2008


Fri vers av © Birgitta Wäppling VIP
Läst 852 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-01-19 22:35



Bookmark and Share

    Bodil Sandberg
Vilken jättefin dikt Birgitta....så gripande vemodigt berättar den om en människa som inte längre orkar..som vill lämna sitt mörker likväl som ljuset!!!!
2008-01-20

  isabel louise
berörande och sorgsamt..tyvärr kommer nog aldrig frågan kunna besvaras..
2008-01-20

    snöö
Ja varför inte, har inget svar. Men din ord berör mig som läsare och smärtan känns.
2008-01-20

    Maria Malm
Sorgen har sin naturliga plats, eller snarare borde ha. Men i vår kultur har den makats undan, man backar för människor som har sorg, p g a sin egen osäkerhet att möta den.
2008-01-20

    alicia79
Här ställer du en viktigt fråga på sin spets i ett målande bildspråk.
Ja, låt sorgen dansa tills den stupar - det kanske är ett sätt att bearbeta den...!

Tycker särskilt om raderna:

\"varje gång jag yppar minsta fras
om bittersvart förtvivlan\"

och slutraderna:
\"tills allt som återstår

är livet självt\"

Rungande applåder!
2008-01-19

  Åsa Gustavsson VIP
svärdet i hjärtat
svider

och det röda blodet
måste kanske rinna
för att ingen varbildning ska ske
i inkapslandet

först därefter
tröst
2008-01-19
  > Nästa text
< Föregående

© Birgitta Wäppling VIP