En dag och en promenad
Ett par gångsteg vid skanstull
Ett medelålderspar där kvinnan
högt säger att mannen ska vänta
för hon äter semla. Hon har grädde runt hela munnen. Hon ser ut att ha levt
ett hårt liv och är lite ostadig i gången.
Jag såg en vacker kvinna som var ute och promenerade med en vännina idag.
Sedan märker jag allt eftersom jag vi kommer närmare varandra längs
gångstigen att vänninan verkar vara
en ytlig bekant till mig. Det känns som den vackra kvinnan jag inte träffat förut
naglar fast mig med en lysten blick då vi hälsar och skakar hand.
Kvinnan som jag är ytligt bekant med blir upptagen i telefonen.
Den vackra kvinnan som jag tyvärr redan glömt namnet på
verkar nyfiken, hon verkar vilja ha kontakt. Hon verkar upprymd
av den friska promenaden fast hon beklagar att hon inte tog på sig någon
mössa. När den ytligt bekanta nu lagt på luren, bryts stämningen och några
sakliga fraser om smärre arbetsplatsbyten och yrkeskarriärer utväxlas och
sedan så går de båda vidare för att fika någonstans. Vi säger hejdå till
varandra och går åt var sitt håll. Jag tänker på den vackra kvinnan som jag
inte han språka mer med innan
stämningen bröts. Jag grämer mig över att jag redan glömt namnet. Jag är så
fördömt dålig på namn.