Sommartid vill jag bege mig

ut på en pilgrimsfärd

Jag vandrar bakåt i tiden

men framåt mot öppen lid

Urskogens täta grenar

motar solens ljusstrålar bort

här härskar mörkrets furste

alltsedan urminnes tid

Mitt mål är en grå liten stuga

så nött utav tidens tand

uthusen lutar betänkligt

liksom källaren strax invid

Det här är en helig plats

välsignad av biskop en gång

den skall enligt gammal sägen

evigt vara en öppen lid

Jag sätter mig ned på stenen

den stora i ängens mitt

lyssnar på storskogens sus

och smeks av en stilla vind

Ringen av stormhattar prunkar

tycks oberörda av år

blott laven minner om ålder

pipskägg bär rönn och lind

Det här var min mormorsmors hem

fram till sent fyrtiotal

hon hade ej el eller hemhjälp

hur kunde hon vara så stark

Själv fanns jag ock med i bilden

det sista året hon fanns

mina första steg togs i stugan

på Jerikos heliga mark