Den gamle och grånade mannen

med hår som en raggig bock

Han satt på en stol invid dörren

alltid klädd i en utsliten rock

Jag minns hans fumliga händer

när han öppnade resväskans lock

och visade fram sina varor

ville sälja med lock och med pock

Det han hade att sälja var småplock

såsom säkerhetsnålar och band

strumpeband, knappar och pennor

som han visade med darrig hand

Han åkte omkring på sin cykel

så troget höst vinter och vår

Han var känd i var stuga i bygden

där han bjöds på varm kaffetår

Ett känt original av sin tid

var han vår västansjöplusk

Det var så han hette i folkmun

våran käre tvåhjulakusk