det gör ont, att ständigt påminnas om att det inte är vi längre

vi

ett självklart ord

du och jag

för jag saknar allting

varje steg jag tar

saknar jag

för varje dag som går

saknar jag

dig

äsch,

jag får väl bara dö lite när dom frågar

"är det ni fortfarande?"

och jag svarar

"nej"

och det är väl inte så farligt?

eller?