Snälla du be mig inte att stanna.
För då kan jag inte gå.
Jag tittade in i hans blågröna ögon.
Och med ens visste.
Jag skulle aldrig kunna lämna honom.



Han kallade mig himlen.
Mannen som öppnade mitt innersta.
Som skrev en dikt om mig.
Om oss.
Jag hade aldrig känt något liknande förut.

Han kallade mig himlen.
Mannen som fick mig att tänka ett steg längre.
Som introducerade mig till en helt ny värld.
Till ett helt nytt liv.

Han kallade mig himlen.
Mannen som fick det att brinna i hela kroppen.
Som väckte till liv delar hos mig.
Som jag inte visste om att jag hade.

Han kallade mig himlen.
Mannen som nästan fick mitt hjärta att brista.
När han krampaktigt kramade om mig
Och bad mig att aldrig lämna honom.

Han kallade mig himlen.
Mannen som berörde alla mina sinnen.
Som jag lovade att aldrig lämna.
Men som inte orkade hålla kvar min hand.