På gott och ont. Den tog en genväg genom generna.
Kunskap kan alltid brukas och missbrukas.

Aspergers symdrom flyttar in i min hjärna!
 
Aspsperers symdrom flyttade in i min hjärna, den tog en genväg.
Den satte sin prägel på min personlighet på gott och ont.
Aspsperger och jag drog inte alltid jämt, Men hjälpte mig att vara noggrann och tålig.
När jag jobbade på posten, lagade cyklar, jobbade i jordbruk allt med tålamod, exakthet tills det blev bra.
Mindre bra var att jag från början sa vad jag tyckte och tänkte, samt inte förstod abstrakta ytryck.

Asperger gjorde så att jag när jag var sommarbarn från 7-11år sammanlagt fem somrar på bondgård Rörön utanför Svenstavik, sade rent ut vad jag tyckte. På min sommarmammas bondgård var jag en liten Emil. På bondgården fanns fortfarande det lilla små jordbruket .
Min sommarmor mjölkade fjällkona för hand och spenvarm mjölk jag fick. Fortfarande körde vi in det skyhöga hölasset med häst och vagn. Det var brytningstider och traktorn gjorde sitt intåg, men det gamla fanns kvar.

Fjällen kunde man se som blå berg med snö långt bort från byn. Vi var 5 sommarbarn och min sommarmammas barn och en familj till samt en snickare en ungkarl vid namn Per. Brytningstider det gamla möter det nya.

Jonson i Stens kallades gården, därför att min sommarmor och hennes syskon fick plocka så mycket sten när dom var barn. Sedan blev jorden brukbar och bördig. En fin gård är det fortfarande. En bäck porlade från en kärn och löpte förbi gården i kohagen, det fanns öring.  Kring kärnen där bäcken hade sitt ursprung växte det gula guldet som vi plockade., hjortronen.
- Får jag cykla i ditt kök golvet det är ju ändå så smutsigt, sade jag till bondmoran í granngården, hon ringde till min sommarmamma och klagade över mig.
-Vilken trasig lampa du har sade jag till Karl i Rövers skomakaren i den lilla byn Rörön. Han ungkarlen och ensamvargen som det senare gick ett TV-program om.
Hela byn vände jag upp och ner på!

Han blev rosen rasande och skällde ut mig så jag började gråta, för att sedan säga :ma e sams nu på jämtländsk dialekt..
När jag kom hem till stockholme skulle jag av-personifieras av min mor och styvfar bönade och bad att få ha långt hår, skoningslöst fick jag gå till frisören och kortklippas. Min styvfar var slakteriarbetare och sportfåne samt Hyllade USA-s krig i Vietnam. En gång när vi hade picknick ute i skogen jag, min syster och min styvfars son, rivstartade dom bilen och lämnade mig som 9-åring kvar. Vad glad jag blev nu kunde jag gå till en stuga där det finns snälla människor tänkte jag. Men säg den lycka som varar länge, snart backade dom bilen så det stänkte av grus och sten, hämtade mig och vi for hem

Varför betedde jag mig så konstigt som tonåring när jag umgicks med mina vänner på ett märkligt sätt.
Liksom umgicks bredvid och inte med dom, förstod inte att tjejerna var  intresserad av mig eller ogillade mig. Liksom alla killar i min omgivning. Vänner och sådana som jag kände. Jag kunde inte skilja på att gillas och ogillas.

Min styvfar sade att jag frågade så mycket och föreslog att jag skulle blåsa ut alla frågor genom munnen för att tömma ballongen som han kallade mitt huvud. Det hoppar grodor ur din mun sade han, men inga grodor kom..Han slog mig ofta men jag förstod inte varför.
Han är förlåten och död.
Jag gick ofta in i källaren och lagade mina älskade cyklar med alla mina verktyg och stortrivdes med ensamheten..
Vi slutar den här historien vid tonåren, asplie och jag delar fortfarande hjärna på gott och ont!

Min mor vill krama mig idag, men det vill inte jag.
Hans syster förnekar aspergers syndrom och jag förstår henne. Pappa som liknar mig mycket är ensam varg och flörtar med hemtjänsten. Han har en rejäl portion humor och alla vi barn gillar honom och hans humor, även han är förlåten.

Han är ju som jag i stora drag och i det stora hela kommer vi överens, vi är ju båda udda kufar.
Jag ska hälsa på honom oftare och ta del av hans humor och andra lustigheter!
Han ser dåligt, hör dålig är halvsenil, skojfrisk, charmig och en retsticka!