med förvrängt ansikte
och deformerad kropp
står hon naken och övergiven
i den kalla novembervinden

som missfoster i denna värld
har hon lämnats för beskådning
på en upphöjd platå
mitt på stadens torg

men hon känner inte
den isande blåsten
för smärtan i bröstet
genomsyrar hela
hennes väsen

den tjocka klumpen i halsen
trycker långsamt ut
pärllika tårar som heta
rullar ner för kinden
bränner hål i marken
vari hon kan falla

och för alltid

försvinna