res dig och spetsa en påle
som bär där marken är sank
en grund att bära upp scenen
då sanningen stiger som stank

runt halsen
ska jag linda
alla drömmar
som du bar

du kan spela luftpositiv
tills fåglarna tystnar
vattna vissna tygblommor
med frånvarande blick

sätt dig och forma en stråle
av längtans flimrande sken
att sakta urholka stenen
och gnaga märgen ur ben

smaksatt honung
bryter inte vanans makt
bara en kittling på gommen
en tunn lasyr
på trygghetens fond

ändå
spetsa din påle