Frustrerande ilska,

passerade i dina ögon.

Det var inte det att du hade rätt,

för det hade du inte.

Det var bara det att det hela blev till en principsak.

Du började tro på dina egna lögner,

det blev din verklighet.

Du hade alltid vunnit förut,

varför skulle du inte vinna den här gången?

För att jag stod framför dig.

Det var mig du hade gett dig på.

Om det hade varit någon annan,

hade de antagligen gett dig det du ville ha.

Men det var inte någon av dem som stod där,

det var jag.

Du förlorade.

Du förlorade leken du precis dragit igång.

Men du vann också,

över din envishet.

Jag hjälpte dig vinna över det du ansåg vara omöjligt,

att ge upp.

Du förlorade för att du

tjafsade med en människa

som hade styrkan och kraften

gnuggandes längs ryggraden.

Det var jag som stod där.

Det var jag.