det är som om jag endast existerar i orgasmens fortplantande vibration och de ord man har gett mig till kläder, mitt rum är oändligt det tar ett liv att gå från en vägg till en annan, vilken lycka det vore att för alltid lura sig själv men att veta det man vet är skrämmande att leva det liv man lever är lugnande och jag kan skilja dagarna åt när jag har sagt det är det inte sant eller alltför sant, allt som för livet vidare är identitet och allt som är identitet är nödvändigtvis nödvändigt, det är som om jag endast existerar i orgasmens vibration och omvärldens mistande betydelser, vi lever i tid och identitet men när vi Är vet vi inte av någon tid eller identitet för jag minns inte mig själv. 

copyright © Ari Eskelinen 2008