Mitt liv
som hör hemma här
Staden som jag kom till
betongen som jag gick i
Och all den där grönskan
jag vandrade i om våren
Och gatorna jag cyklade
när jag först kom hit
Och broarna över vattnet
som rann långsamt
Och fotbollsarenan
nästan översvämmad
någon gång sent i mars

Här i staden
som jag kom till
med trapphuslukt av urin
och tvättstugan
där jag en gång blev av med tvätten
Och jag cyklar ut i november
jag kommer någonstans
än jag från början skulle
Och jag irrar mig fram nere vid båtarna
jag sitter kvar här mitt i regnet
på en bänk av ruttet trä
och ser ut över Nissan
Här i det som blivit min stad

Jag kom dit
till nummer 75
husen färgade i persika
Då när Konsum fortfarande fanns kvar
med priserna som ingen hade råd att betala
Och där gick pensionärerna med sina rollatorer
och de arbetslösa männen
sittande på bänkarna under de skuggande träden
Och min cykel nummer två genom gångtunneln
under motorvägen
till det stora köpcentrumet
med affärerna som ingen verkade handla i
Och så brann det gula dagiset ner
och barnen hade ingenstans att ta vägen

Jag tar mig fram genom kall novemberblåst
i ständig motvind
längs vägen
mot Europa o tjuren
Och på torget är det tomt nu
Frukt- och grönsakshandlarna med sina skägg har gått hem
Och vid Mc Donalds
står de som inte
har någonstans att gå
Staden som jag kom till
den är lika mycket min nu
Den är min nu